Robotik-talang vann Konstruktionspriset 2017

För första gången delade Finn upp ut Konstruktionspriset till en gymnasieelev på Utställningen Unga forskare. Priset gick till Lukas Wass för hans arbete att utveckla en robothand.

Under sista veckan i mars tävlade gymnasieelever om det nyinstiftade Konstruktionspriset. De var elever som valt att göra gymnasiearbetet om en konstruktion och segrat i lokala semifinaler över hela Sverige. I finalen ställde de ut sina projekt på Utställningen Unga forskare på Tekniska museet i Stockholm och bedömdes av en kompetent jury bestående av både akademin och näringslivet samt Finn upp.
Det var hög klass på projekten som tävlade om Konstruktionspriset. Efter en tuff sållning återstod till slut fyra arbeten som alla var värdiga vinnare. Valet föll på Lukas Wass för att han med stort engagemang utvecklat en konstruktion från grunden. Han har den kanske viktigaste egenskapen för en konstruktör, nämligen lusten att förbättra och förändra under arbetets gång. Det lyser i hans ögon när han berättar om robothanden, säger Helena Thorén, juryns ordförande och verksamhetsansvarig på Finn upp.

18-årige Lukas Wass går på Teknikprogrammet på Alléskolan i Hallsberg och bor i Kumla med familjen.
Jag visste att jag ville göra mitt arbete om robotik. Inför sommaren 2016 skrev jag en lista över roliga saker att göra och robothanden var den roligaste. Under sommaren tillverkade jag en konceptprototyp för att se att handen skulle kunna fungera. Jag skissade och byggde en plywoodprototyp, spände sytrådar för att se att fingrarna kunde styras, berättar Lukas.

När gymnasiearbetet drog igång konstruerade Lukas en 3D-utskriven högerhand som styrs av fisketråd reglerade av små servomotorer via en mikroprocessor som trådlöst tar emot signaler från flexsensorer monterade på en handske som träs på handen.
Det var en stor konstruktionsuppgift så jag delade upp den i flera små och lade sedan ihop dem. Jag byggde kretskortet på en kopplingsplatta och testade komponenterna innan jag etsade kretskortet och sedan kapade jag vissa ledningar och lade till nya. Det har varit mycket ”trail and error”.

Ett exempel det var robothanden som från början var stor och klumpig. Efter att ha efterliknat sin egen högerhand blev den bättre och bättre, även om tummens rörlighet och musklerna i handflatan var för komplicerade att härma.
Det roligaste var att hela tiden utmana mig själv. Det är svårt att vara ensam när man inte vet vart man ska gå, så jag fick chansa och köra på och sedan börja om när det inte blev rätt. Jag är mest nöjd med att jag kunde lägga ihop så många delar och få dem att samarbeta.

Ett gymnasiearbete i årskurs 3 ska omfatta hundra timmar. Lukas har lagt ner långt fler, trots att han trodde att det skulle ta färre.
Det har varit väldigt roligt att hitta bättre lösningar och krävde så lite energi för att utveckla nästa steg så därför lade jag ner mer och mer tid. När jag lyckades med ett steg blev jag så glad att jag ville fortsätta.

Lukas Wass har det som pedagoger älskar hos eleverna, en inre motivation. Varje milstolpe i gymnasiearbetet har inspirerat honom att gå vidare. På vägen har han lärt sig väldigt mycket, bland annat sådant som är svårt att läsa sig till. Han vet mer om vad som krävs för att organisera större projekt, hur viktigt det är att ha en plan för sitt arbete och han har lärt sig mer om 3D-modellering/3D-CAD, elektronik, programmering och mekanik genom praktisk användning av teorierna.
Utvecklingsarbetet har hjälpt mig i utbildningen och vice versa. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag valt kurser i konstruktion och produktion för att lära mig mer om att tillverkning.

Konstruktionspriset är på 10 000 kronor, en ansenlig summa för varje tonåring och Lukas har planerat hur han ska använda pengarna.
Jag ska investera pengarna i projektet. Jag ska köpa en 3D-skrivare att ha hemma och nya motorer som styr fingrarna. Gymnasiearbetet var så roligt att jag tänker fortsätta utveckla robothanden.

Till hösten vill Lukas läsa vidare. Han kommer att söka in till robotik på högskolan. I framtiden drömmer han om att utveckla robotar som kan användas i industrin men också hushållsrobotar som kan hjälpa oss med sysslor vi inte tycker om att göra som städning.

Det har gått en vecka sedan han fick ta emot Konstruktionspriset. När han tänker tillbaka på veckan minns han många trevliga människor som han växlat idéer med. Hans robothand skapade stort intresse på utställningen bland de andra eleverna och besökarna. Lukas åkte hem till Kumla med vidgade vyer och sannolikt en strålande framtid.

Text: Helena Thorén Foto: Ola Jacobsen

Juryns motivering:

Årets Konstruktionspris går till en passionerad problemlösare och lovande framtida konstruktör som visar hög kreativitet i sin tekniskt avancerade konstruktion. Han har utvecklat ett hjälpmedel i människans tjänst för användning i farliga miljöer och i framtiden även i vatten.
Projektarbetet är ett föredömligt exempel på sann ingenjörskonst, gjord från grunden. Vi hoppas priset kommer att ge en trampolineffekt till hans många förbättringsidéer. Vinnare är Lukas Wass för hans robothand.

Om Konstruktionspriset:

Konstruktionspriset instiftades 2017 av Unga Forskare och Finn upp i syfte att skapa ökade möjligheter för unga inom områdena teknik och konstruktion. Finn upp tillhandahåller priset på 10 000 kronor samt nio semifinalpriser om 1 000 kronor och de tilldelas projekt som har undersökt eller förbättrat en befintlig konstruktion eller skapat en helt ny. Konstruktionen kan vara digital eller fysisk.